Max Andersson

Grön politik. Oftast om klimatpolitik, EU, och integritet.

16 september 2016

”EU:s handelsavtal med Kanada måste stoppas”

Jag skriver i SvD om CETA. 

 * * * 

EU:s handelsavtal med Kanada måste stoppas

I helgen beräknas tusentals människor demonstrera mot EU:s handelsavtal med Kanada. Det är hög tid att ansvariga politiker lyssnar och sätter stopp för avtalet, som cementerar en samhällsutveckling som bara kan gå mot mer privatiseringar och avregleringar, inte mindre, skriver Max Andersson (MP).

*

I skuggan av handelsavtalet med USA har EU förhandlat klart ett omfattande handelsavtal med Kanada, CETA, som snart ska upp för beslut. Med de avsevärda risker avtalet innebär för klimatarbetet, vår välfärd och möjlighet att effektivt stärka skyddet för miljö och människor i framtiden menar jag att avtalet bör stoppas.

Förhandlingarna om ett handelsavtal med Kanada slutfördes år 2014. Att godkännandet av avtalet dröjt ända tills nu är ett resultat av att CETA, i likhet med det mer omdebatterade TTIP-avtalet, innehåller en tvistlösningsmekanism (ISDS) som ger utländska investerare möjlighet att stämma stater utanför nationella domstolar. Miljardstämningar har riktats mot länder som försöker skydda folkhälsan, stoppa byggandet av oljeledningar, förbjuda miljöskadlig skiffergasutvinning, ja, listan kan göras betydligt längre.

I CETA har ISDS ersatts med ett reformerat permanent system som EU-kommissionen kallar Investment Court System (ICS). Även om förslaget innebär förbättringar skyddas inte tillräckligt rätten att reglera, och internationella experter pekar på att länder som lagstiftar till skydd för exempelvis klimatet kan stämmas av utländska investerare. Tysklands största förbund av domare, DRB, framhåller att ICS inte bara skulle begränsa EU:s och medlemsstaternas lagstiftande makt utan helt förändra det etablerade rättssystemet inom unionen.

CETA-avtalet innebär även långtgående förpliktelser gentemot utländska investerare på tjänsteområdet. För första gången använder EU en så kallad negativ förteckning över tjänster. Förenklat innebär detta att liberalisering blir norm. På områden där Sverige saknar vattentäta reservationer innebär detta att genomförda avregleringar cementeras i avtalet. Sverige har exempelvis ett undantag för Systembolaget, men skulle en sittande regering avveckla alkoholmonopolet blir det en aktiv del i CETA och en annan regering kan därmed inte återinföra det utan att bryta mot avtalet. Det cementerar en samhällsutveckling som bara kan gå mot mer privatiseringar och avregleringar, inte mindre.

Alla internationella avtal kan givetvis medföra risker. Det centrala är att balansera dessa risker gentemot avtalens fördelar. CETA motiveras med att det är viktigt för jobb och tillväxt. Det är därför värt att poängtera vilka minimala makroekonomiska effekter CETA beräknas medföra. För EU:s del handlar det i optimistiska uträkningar på lång sikt om en BNP-tillväxt på 0,03 procent och en ökning av den totala exporten på 0,07 procent. Erfarenheter från liknande avtal visar att dessa siffror troligen är överskattade.

Världen behöver handelsavtal – men inte vilka som helst. Klimatet, arbetare, miljön, djur och konsumenter måste sättas i första rummet. Avtal som CETA premierar handel och investeringar, även om andra värden råkar stå i vägen. Den typen av handelsavtal tjänar varken miljön, konsumenter eller vårt samhälle på. I helgen beräknas tusentals människor demonstrera mot avtalet i både Sverige och Tyskland. Det är hög tid att ansvariga politiker lyssnar och sätter stopp för CETA.

Max Andersson (MP)
EU-parlamentariker

14 september 2016

"Alliansen motverkar etiska regler för politiker och lobbyister i EU"

Jag skriver i Dagens Arena om arbetet med att få kontroll på hobbyismen i EU.

 * * *

Alliansen motverkar etiska regler för politiker och lobbyister i EU

Vi vill reglera lobbyismen, stärka skyddet för visselblåsare och skärpa de etiska reglerna för EU-politiker. Men vi kan inte göra det ensamma, skriver EU-parlamentarikern Max Andersson (MP).

I början av veckan skulle det konstitutionella utskottet i EU-parlamentet ha röstat om en förslag för att reglera lobbyismen i EU-institutionerna, öka öppenheten och skärpa de etiska reglerna för politiker i EU.

Men i sista stund sköts beslutet upp. Det är moderaternas grupp i EU-parlamentet, EPP, som inte vill ha några bindande regleringar för öppenhet och etik. Även den liberala gruppen ALDE, där svenska Centerpartiet och Liberalerna sitter, motsätter sig en bättre reglering av lobbyism, och vill inte att medborgare ska få reda på vem som har påverkat EU:s lagstiftning och för vems räkning. Genom att skjuta upp omröstningen i utskottet försöker de här grupperna dra frågan i långbänk och vattna ur förslagen.

Detta är förslag som borde ses som självklara delar i en fungerande demokrati. Frågan är om allianspartierna står bakom sina grupper i de här frågorna?

Det är den gröna gruppen i EU-parlamentet som har tagit initiativ till rapporten som syftar till att öka etiken och öppenheten i EU:s lagstiftningsprocess. EU plågas av en omfattande lobbyism som har tilltagit på senare år. I år spenderar de femtio största lobbyfirmorna i EU över 1 miljard kronor på att påverka lagstiftningen i EU, det är 40 procent mer än under år 2012.

Lobbyism i sig behöver inte vara dåligt, men här handlar det inte om någon rättvis tillgång till beslutsfattarna. Öppenhetsorganisationen Corporate Europe Observatory uppskattar att 70-80 procent av lobbyisterna i EU kommer från industrin och storföretagen. Då är det inte särskilt överraskande att lagstiftning ofta urvattnas till deras fördel.

I våras tog EU-parlamentet ett beslut om att ogräsmedlet glyfosat, som av Världshälsoorganisationen WHO klassats som cancerframkallande, ska få fortsätta användas i EU, starkt påhejad av storföretaget Monsanto som bedrivit en aggressiv lobbykampanj mot EU:s politiker. Det här är bara ett av många exempel på lobbyismens inverkan på EU-lagstiftning.

Därför har vi gröna i EU-parlamentet nu lagt fram fyrtionio förslag för att komma till bukt med problem som detta och få EU att fungera bättre. Vi föreslår bland annat ett obligatoriskt register över lobbyister, införande av ett »lobbyfotavtryck«, så att medborgare kan se svart på vitt vem som har påverkat ett lagförslag och för vems räkning. Vi vill också stärka de etiska reglerna för politiker. Det ska inte vara tillåtet för politiker att samtidigt ha sidojobb för organisationer eller företag som lobbar mot EU:s institutioner.

I den gröna gruppens rapport finns förutom reglering av lobbyismen även förslag om stärkt skydd för visselblåsare, en obligatorisk karenstid för politiker, ökad tillgång till dagordningar och mötesanteckningar från EU:s olika politiska möten och att EU-kommissionens expertgrupper ska bli mer öppna och balansera olika intressen, för att inte domineras av näringslivet som de gör i dag.

Med tanke på att en mycket stor del av alla lagar som fattas i Sveriges riksdag kommer från EU berör detta oss i allra högsta grad. Få svenskar vet i dag hur EU fungerar och det finns små möjligheter för medborgare att påverka. Det är dags att vi sätter press på EU och att de svenska EU-parlamentarikerna i alliansen hjälper till att göra något åt detta. Det handlar i grunden om helt självklara delar i en fungerande demokrati.

Max Andersson (MP), EU-parlamentariker

05 september 2016

"Nej, TTIP ger inte fler jobb"

Jag hade en replik om TTIP i Aftonbladet 5 sept 2016.

* * *  

Nej, TTIP ger inte fler jobb

Replik från Max Andersson (MP) om handelsavtalet TTIP

REPLIK. Ann Linde och Karl Petter Thorwaldsson påstår att TTIP behövs – för jobben. Men faktum är det inte finns några trovärdiga belägg för att avtalet skulle leda till fler arbeten.

TTIP är inte ett frihandelsavtal. Snarare handlar det om ett avtal för investeringsskydd och regelsamverkan. Därför blir det märkligt när Linde och Thorwaldssons försöker utmåla motståndare till avtalet som protektionister. De organisationer, forskare och myndigheter som pekat på risker med avtalet kan knappast rubriceras som frihandelsmotståndare.

Det saknas empiriskt stöd för debattörernas påståenden om att TTIP skulle skapa jobb. När EU-parlamentets utredningsenhet förra året gjorde en genomgång av eventuella jobbeffekter av TTIP var slutsatsen tydlig – avtalets effekter på jobben bedöms som högst osäkra och kommer oavsett utfall att vara väldigt små.

Frågan vi måste ställa oss är om det är rimligt att investeringsskydd är så mycket värt att Sverige kan stämmas utanför nationella domstolar när investerare upplever att nya beslut negativt påverkar värdet av deras investeringar?

Är det rimligt att vi för att öka handeln öppnar upp för storskalig import av särskilt smutsiga fossila bränslen från USA?

Är det rimligt att handeln alltid kommer först, oavsett effekter på miljö och människor?

Debatten om TTIP förtjänar att lyftas bortom plattityder om för eller emot frihandel. Flera studier poängterar att TTIP kan hota miljön, konsumentskydd och klimatarbetet. Den finns goda skäl att ta dessa farhågor på allvar.


Max Andersson, EU-parlamentariker (MP)

27 juni 2016

"Här är tre reformer som demokratiserar EU"

Jag skriver om vad vi bör göra nu efter Brexit-omröstningen i Dagens Samhälle.

 * * *

Här är tre reformer som demokratiserar EU

I torsdags röstade britterna med knapp majoritet för att Storbritannien ska lämna EU. För Sveriges del betyder det att vi förlorar en viktig allierad i frågor om bland annat EU:s utveckling och icke-euroländers rättigheter. Det är nu viktigt att missnöjet som låg bakom folkomröstningen blir en väckarklocka för de politiska ledarna, så att inte fler länder känner att de också måste lämna unionen.

Den europeiska integrationen har drivits på från toppen och saknat bred legitimitet hos medborgarna. Vi behöver nu en decentralisering och reformering av EU på flera områden. EU har kanske aldrig varit så ifrågasatt som nu. Samtidigt behövs samarbete och internationell samordning för att möta de utmaningar som förändrar våra samhällen i grunden; klimathotet, migrationsströmmarna och kampen mot terrorism.

Det är knappast överraskande att stödet för EU är rekordlågt. EU har varit pådrivande för en avreglering av de finansiella marknaderna och handeln, men har inte brytt sig om de sociala och miljömässiga effekterna. I många av EU:s medlemsländer tycks den höga arbetslösheten ha blivit permanent. Inkomstklyftor har vidgats och arbetstillfällen har flyttats till andra länder. Miljoner människor känner sig som globaliseringens förlorare.

Trots det förbereder nu den högsta politiska EU-ledningen förändringar som kommer att leda till mer påtvingad integration i EU. Förra året kom de fem ordförandena för EU-kommissionen, EU-parlamentet, Europeiska rådet, Eurogruppen och Europeiska centralbanken med en gemensam rapport; ”Completing Europe's Economic and Monetary Union”. Rapporten handlar om hur valutaunionen kan stärkas och föreslår långtgående förändringar som skulle öka EU:s makt över medlemsländerna, även över dem som inte är med i valutaunionen.

Beslutsfattande som rör konkurrenskraft, arbetsmarknad och välfärdssystem samt samordning av ländernas budgetarbete ska, enligt förslagen, fattas på EU-nivå. Just nu pågår ett intensivt arbete i Bryssel för att omsätta rapporten i fördragstext.

Att tvinga på länder en politik som misslyckats i många avseenden och som strider mot folkviljan i dessa länder är fel väg att gå. I stället måste det finnas utrymme för ett mer flexibelt samarbete, så länge våra rättigheter som EU-medborgare och grundläggande regler för den inre marknaden med fri rörlighet för människor har säkrats. Erfarenhet visar att de flesta efter ett par år vill följa efter och ansluta sig när några har gått före, om projekten varit lyckade.

När britterna nu har röstat om utträde, måste Sverige driva på för en reformering av EU. Det behövs en omförhandling av fördragen inom EU som stärker icke-euro länder och öppnar upp för ett mer flexibelt samarbete där medlemsländerna i högre utsträckning kan välja vilka områden de vill delta i inom EU. Jag skulle framförallt vilja se tre reformer för att decentralisera, förbättra och minska det demokratiska underskottet i EU.

1. Valutaunionen måste bli ett val och aldrig ett tvång. Tvärtemot vad många tror så har Sverige på pappret förbundit sig att delta i EMU, men det låga stödet har gjort att frågan avförts från den politiska dagordningen. Vi måste säkra alla EU-länders rätt att välja att inte vara med i valutaunionen. Hittills har det endast varit Danmark och Storbritannien som haft den formella rätten att slippa EMU.

2. Regeringen bör ta initiativ till en utredning om vilken lagstiftning EU bör föra tillbaka till medlemsländerna. I dag bestämmer EU över många områden som unionen inte borde hantera och som skulle hanteras bättre regionalt, nationellt eller lokalt. Vi måste bland annat minska de kostsamma jordbrukssubventionerna och den överdrivna detaljstyrningen. Nederländernas regering har tagit fram en lista på 54 frågor som man i dag vill återföra från EU eller där man vill stoppa EU från att gå för långt. Det är något som även Sveriges regering bör se över.

3. Öppenheten i EU:s lagstiftningsarbete måste öka och den omfattande lobbyismen måste regleras tuffare. I dag uppskattas minst 15 000 lobbyister arbeta med att påverka politiken i Bryssel, den absoluta majoriteten av dessa kommer från storföretag. Lobbying behöver inte vara dåligt, men bristen på insyn, risken för oetiskt beteende och den ojämlika tillgången till beslutsfattarna är ett stort problem. Människor har rätt att få veta hur makten utövas i Bryssel, och ett öppet lobbyregister för alla EU:s institutioner vore ett steg i den riktningen.

Många är nu chockade över att britterna röstade för att lämna EU, även om det var med liten marginal. Reaktionen inom EU får inte bli att fortsätta på den inslagna vägen med ökad överstatlighet. Medborgare och lokala organisationer och aktörer har väsentligt sämre möjligheter till insyn och inflytande i de politiska frågor som beslutas på EU-nivå.

I takt med att allt fler frågor beslutas inom EU har denna obalans blivit ett allt större problem. Låt folkomröstningen bli en väckarklocka – nu måste EU slå in på ett nytt spår.

Max Andersson
EU-parlamentariker (MP)

24 juni 2016

Storbritannien har röstat för utträde

I natt räknades rösterna och nu är det klart att Storbritannien har röstat för utträde ur EU, med 51,9 % mot 48,1 %. 

Jag hoppas att folkomröstningen blir en väckarklocka om att EU inte kan fortsätta på samma spår. Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft - emot folkviljan i flera länder - så har EU blivit alltför centraliserat för sitt eget bästa. 

Utan Storbritannien blir det ännu viktigare att Sverige jobbar aktivt för att ta itu med det demokratiska underskottet. Vi har förlorat en viktig allierad inom EU, men de reformer som har påbörjats med att till exempel stärka icke-euroländers rättigheter och förbättra möjligheten för de nationella parlamentens att säga ifrån när EU vill gå för långt behöver fortsätta. 

Nu är inte rätta stunden att göra något överilat. Det finns en diskussion från vissa håll om att EU skulle straffa Storbritannien för att de röstat för utträde. Det vore väldigt olyckligt. Det som behövs nu är en uppgörelse som är schysst och rättvis för båda parter.

22 juni 2016

"Frågan om EU:s framtid större än Brexit"

Jag hade en artikel i UNT inför den brittiska folkomröstningen.

 * * *

Frågan om EU:s framtid större än Brexit

Debatt: Helt oavsett den brittiska folkomröstningen lider EU av en legitimitetskris, skriver Max Andersson (MP).

Inför torsdagens folkomröstning i Storbritannien om huruvida landet ska stanna kvar i EU eller inte, växer debatten om unionens framtid. Allt fler inser att det är på allvar nu. Opinionsmätningarna tyder på en osäker utgång. EU lider av en legitimitetskris som riskerar att splittra unionen.

Det finns få länder inom EU som Sverige har så mycket gemensamt med som Storbritannien. I flera avseenden har vi liknande ståndpunkter, som viljan att minska både jordbrukssubventionerna och byråkratin. En viktig sak som förenar oss är att vi är länder som inte är med i valutaunionen EMU, och att vi har ett gemensamt intresse av att de länder som står fria från eurozonen har rättvisa villkor. En undersökning gjord av ”VoteWatch Europe” visar att Sverige och Storbritannien har samma linje i 89 procent av alla omröstningar i ministerrådet. Ett brittiskt utträde riskerar att Sveriges ställning inom unionen försvagas.

Det finns ett obehagligt inslag av immigrationsrädsla och xenofobi i Brexit-kampanjen, men ytterst beror folkomröstningen på att det finns ett missnöje med hur EU fungerar. Samma missnöje finns även i Sverige. Nyligen publicerade SVT en undersökning gjord av TNS Sifo om svenskarnas stöd för EU-medlemskap, som visade på ett kraftigt minskat förtroende för unionen. I undersökningen framkommer exempelvis att 52 procent av de tillfrågade tycker att EU är på väg åt fel håll.

Ett av de grundläggande problemen är att för mycket makt har överförts till EU, och att folkliga opinioner har svårare att påverka när makten flyttat till Bryssel. EU sköter inte heller makten särskilt väl. Allt för ofta tas beslut som låter allmänintresset stå tillbaka för ekonomiska särintressen, som har råd att anställa lobbyister för att påverka. Den här frågan är mycket större än folkomröstningen om Storbritanniens medlemskap.

EU måste byta spår och demokrati och folkligt inflytande måste stärkas. EU behöver fokusera på de områden där gränsöverskridande beslut är nödvändiga, och återlämna makt på andra områden, till nationell, regional eller lokal nivå. Med färre ärenden på bordet kan EU fokusera sina resurser på viktiga samhällsutmaningar som att lösa klimatkrisen och att ge flyktingar en fristad. Det är inte rimligt att vårt migrationssystem havererar medan vi fortsätter lägga resurser på ett överdimensionerat jordbruksstöd. Sveriges regering borde ta initiativ till en rejäl översyn av vad EU ska syssla med, och särskilt fokusera på att icke-euro-ländernas rättigheter ska stärkas.

Oavsett vad resultatet blir i torsdagens folkomröstning måste vi ta itu med att reformera EU, och ändra bana mot en mer demokratisk union, som inriktar sig på frågor där vi verkligen behöver agera gemensamt. Vi skulle kunna ha ett EU med större frihet och fler möjligheter, där skillnaderna mellan medlemsländerna ses som en styrka snarare än ett problem. För EU är som ett korthus, där vi nu har staplat allt för många kort på hög, toppen har blivit för tung, och om vi inte omprioriterar riskerar huset att rasa samman.

Storbritanniens folkomröstning är egentligen ett resultat av en sund skepsis mot ett system som fungerar dåligt. EU behöver förbättras från grunden. Det är ett arbete som behöver göras oavsett om det blir ett Brexit eller inte.

Max Andersson
EU-parlamentariker (MP)

18 juni 2016

"Minska eurozonens makt"

Jag skriver i Dagens Industri om att vi behöver säkra rättigheterna för länderna som inte är med i EMU.

 * * * 

Minska eurozonens makt

De högsta ledarna för EU-institutionerna vill gå mot en ökad centralisering och överstatlighet. Om vi inte vill låta eurozonen staka ut riktningen för hela unionen behöver vi föra en debatt kring och jobba aktivt för att säkra icke-euroländernas rättigheter, skriver Max Andersson, Europaparlamentariker (MP).

Förra året släpptes ”de fem presidenternas rapport”, författad av ordförandena för EU-kommissionen, EU-parlamentet, Europeiska rådet, Eurogruppen och Europeiska centralbanken. Rapporten föreslår förändringar i hur valutaunionen fungerar, med långtgående förändringar som skulle öka EU:s makt över medlemsländerna, även över dem som inte är med i valutaunionen.

De fem presidenterna anser att eurokrisen endast kan övervinnas genom en fördjupad ekonomisk union och ett ökat överstatligt beslutsfattande. Detta trots att de implicit erkänner att den ekonomiska och monetära unionen inte fungerar och att dess konstruktion har förvärrat och fördjupat den ekonomiska krisen i Europa.

Rapporten föreslår att EU inrättar ett finansdepartement och en europeisk finansminister, vilket skulle leda till en mer bindande ekonomisk-politisk samordning. Tanken är att de olika euroländernas budgetpolitik ska styras av överväganden om totaleffekterna på hela euroområdet. Mer beslut om konkurrenskraft, makroekonomiska obalanser, arbetsmarknader och välfärdssystem samt samordning av ländernas budgetarbete ska, enligt dem, fattas på EU-nivå.

Jag ser allvarliga problem i de fem presidenternas förslag. Om euroländerna centraliseras och samordnas alltför hårt riskerar det att orsaka allvarliga problem för Sverige och andra länder som står utanför valutaunionen. Under 2017 kommer dessutom EU att få nya omröstningsregler, vilket ger euroländerna en permanent inbyggd kvalificerad majoritet i ministerrådet om de agerar tillsammans. För att stärka Sverige och andra icke-euroländer i den starka EU-integrationen som nu förbereds, behövs nya reformer och skyddsmekanismer.

Valutaunionen måste bli ett val och inte ett tvång. Den bästa tryggheten för icke-euroländerna är att vi ser till att vi fortsätter vara många. Alla EU-länder måste ha rätt att välja att inte vara med i valutaunionen. I dag är det endast Danmark och Storbritannien som har den formella rätten att slippa EMU.

Öppna upp Eurogruppens möten. I dag är Eurogruppens möten stängda för alla utom länderna i eurozonen, och risken är att de diskuterar sig samman i frågor som påverkar hela EU. Det är rimligt att även icke-euroländer får närvara som observatörer utan rösträtt och att de får talerätt i frågor som berör hela unionen.

Stärk minoritetsskyddet i ministerrådet, genom att utveckla den så kallade ”Ioannina-mekanismen”. Om en betydande minoritet motsätter sig ett lagstiftningsförslag på grundval av att det utgör ett hot mot EU:s grundläggande principer ska omröstningen skjutas upp. Om ministerrådet inte har löst tvisten efter sex månader ska kommissionen dra tillbaka lagstiftningsförslaget och i stället kan de medlemsländer som önskar gå vidare med ett fördjupat samarbete göra det, utan att tvinga resten att följa efter.

Tillsätt en representant för icke-euro länderna – ett slags motsvarighet till en ”Djävulens advokat”. Om Eurogruppen får ökat inflytande genom att man tillsätter en europeisk finansminister och ett finansdepartement bör en motsvarande tjänst, kanske en särskild EU-kommissionär, vikas åt en representant för icke-euroländerna, för att se till att deras intressen också tas till vara.

Nästa vecka röstar Storbritannien om sitt medlemskap i EU. Ett av de hetaste ämnena i britternas debatt har handlat om EU:s makt över medlemsländerna. Samtidigt förbereder EU:s ledande personer för en ökad överstatlighet som lösning på unionens kriser och sjunkande popularitetssiffror. Men ett påtvingat samarbete på EU-nivå, där misslyckanden som eurokrisen skapar sådana problem att medborgarna och medlemsländer tvingas acceptera mer överstatlig reglering för att undvika ytterligare kriser, riskerar att slå tillbaka.

Om vi ska flytta mer makt till EU behöver det bygga på framgångsrika samarbeten på olika nivåer där medlemsländerna och medborgarna själva väljer att vara med. Ska Sverige bevara sitt inflytande i utvecklingen av EU är det nödvändigt att delta i debatten om eurozonens framtid och de fördragsändringar som är under uppsegling.

Max Andersson

EU-parlamentariker (MP)

05 juni 2016

Artikel om delningsekonomi

Jag har en artikel om delningsekonomi i Nerikes Allehanda. Hade jag vetat att de skulle publicera på Världsmiljödagen hade jag tagit upp det, men ibland blir bara saker bättre än planerat.

 * * *

EU-kommissionen presenterade i veckan nya riktlinjer för delningsekonomin, vilket väntas leda till ny lagstiftning i medlemsländerna. Bakgrunden är framväxande tjänster som taxiservicen Uber eller uthyrningssajten Airbnb som orsakat kontroverser i många länder.

Delningstjänster har potential att ge både miljömässiga och sociala vinster men vi ser samtidigt hur multinationella bolag undergräver konsument-rättigheter, skatter och arbetsmarknadslagar i delningsekonomins namn. När kommissionen tillsammans med medlemsländerna nu ska arbeta fram nya regleringar hoppas jag att de kan bana väg för delningsekonomin och samtidigt täppa till hålen i lagstiftningen.

Delningsekonomin eller den kollaborativa ekonomin, som den också kallas, är inget nytt fenomen. Vi har lånat böcker på bibliotek och bott på bed and breakfast sedan lång tid tillbaka. Men den digitala utvecklingen har minskat trösklarna, tagit bort traditionella mellanhänder och gjort det mycket enklare och billigare att hitta någon att dela med.

Fler än någonsin kan konsumera, producera och utnyttja befintliga resurser mer effektivt. I dag finns en mängd exempel, alltifrån ett otal samåkningstjänster, nya sorters ”bibliotek” för leksaker, kläder eller verktygsutlåning, till delning av kontorsplatser och lägenheter hos privatpersoner.

Potentialen för delandet är stor. En borrmaskin används i snitt knappt 15 minuter under sin livstid. Av en miljon bilar körs 740 000 i dag av enmansförare. Samtidigt har vi under de senaste 50 åren förändrat ekosystemen snabbare och mer genomgripande än någonsin tidigare i mänsklighetens historia. Om alla andra hade ett lika stort ekologiskt fotavtryck som vi svenskar, skulle vi behöva 3,7 jordklot i stället för det enda vi har. Om vi ska nå en hållbar utveckling behöver vi minska och ändra vårt sätt att konsumera och där spelar delande av tjänster och varor en viktig roll.

Det behövs ny lagstiftning som kan möjliggöra framväxten av nya smarta delningstjänster, samtidigt som den sätter stopp för dem som missbrukar nationella lagar och regler. Ett av de mest kända, taxitjänsten Uber, är ett stort multinationellt bolag som omgärdats av både kontroverser, strejker och förbud.

Uber är ett it-företag från USA som erbjuder en tjänst för beställning och betalning av taxiresor och samåkningsresor. Från början var det säkert ett bra samåkningsalternativ men det har med tiden alltmer kommit att likna vilken taxiverksamhet som helst, med skillnaden att förarna inte betalar skatt och Uber inte tar något arbetsgivaransvar. Ubers samåkningstjänst UberPop har också nyligen lagts ned i Sverige.

Airbnb, i dag världens största förmedlare av logi med lägenheter och rum har också omgärdats av kontroverser. Bolaget är i dag värderat till 25 miljarder dollar och är därmed större än många av de största hotellkedjorna.

Det är bra att privatpersoner kan hyra ut rum eller lägenheter som de inte använder för tillfället. Men uthyrningen sker till stor del av kommersiella aktörer. Skillnaden från vanlig hotellverksamhet är att dessa aktörer inte omfattas av regler om exempelvis handikappanpassning, försäkringar, brandskyddsinspektioner och skattelagstiftning.

EU-kommissionen har ett viktigt arbete att utföra för att stoppa stora företag som försöker kringgå lagstiftning i jakt på vinster. Men det är lika viktigt att se över lagstiftningen så att även mindre delningsinitiativ kan växa fram och stöttas.

I Sverige har exempelvis den svenska skattelagstiftningen redan satt käpparna i hjulet för utmärkta initiativ som tidsbanker och bytesringar, som knappt finns i Sverige, men är ett vanligt inslag i exempelvis Storbritannien och Spanien.

EU-kommissionens nya riktlinjer innefattar förslag på reglering av skatter, arbetsgivaransvar och konsumenträttigheter. Kommissionen vill nu ha en dialog med medlemsländerna om hur man ska förhålla sig till denna nya sektor. I EU-parlamentet arbetar jag i rättsliga utskottet med EU:s nya digitala marknad, där delningsekonomin är en viktig del. Det finns behov av bättre regler men vi måste vara varsamma så att vi inte slår undan benen för människor och företag som vill kunna ta till vara möjligheterna att göra saker mer resurseffektiva och därmed bättre för miljön.

Max Andersson 
EU-parlamentariker (MP)

02 juni 2016

"Massövervakning är ett politiskt val."

Jag ackompanjerar släppet av min nya idéskrift om massövervakning och personlig integritet: Big Data - så kartläggs våra liv med en artikel på samma tema i Sydsvenskan.

 * * *

"Massövervakning är ett politiskt val."

I juli väntas ett förhandsavgörande från EU-domstolen om huruvida det svenska datalagringsdirektivet strider mot EU-rätten. Om förhandsbeskedet är i linje med tidigare domar finns det goda skäl att tro att det svenska direktivet faller – och därmed blir ogiltigt.

Det datalagringsdirektiv som infördes i Sverige 2012 innebär att tele- och dataoperatörer i minst sex månader måste spara uppgifter om vem som kommunicerar med vem via telefon och på internet. Det ger möjlighet till kartläggning av personliga nätverk, geografisk position och kontakter med myndigheter – även för personer som inte misstänks för något brott.

Att alltmer information om enskilda personer finns på nätet gör det möjligt för myndigheter, företag och även kriminella att samla in sådana uppgifter. Att alltfler människor uttrycker sina innersta tankar i mejl, konstant chattar på sina mobiler, använder aktivitetsband, elektroniska kort och biljettsystem, har gjort det möjligt att införa system för övervakning och lagring av personlig data.

Regeringar och myndigheter övervakar sina medborgare. IT-företag som Facebook och Google samlar in persondata i kommersiella syften.

De senaste 15 åren har en uppsjö av lagar och direktiv i EU och i Sverige inkräktat på den personliga integriteten. Förutom datalagringsdirektivet är FRA, PNR, IPRED några av de mest kända. Rädsla för terrorism och grov brottslighet har fått politiker att i hast driva fram lagstiftning för att visa handlingskraft, ofta utan att tillräckligt beakta konsekvenserna.

EU-parlamentet beslutade nyligen att införa ett obligatoriskt register över flygresenärer kallat PNR. I Sverige har den kritiserade FRA-lagen ändrats så att polisen fått ytterligare befogenheter att samla in data- och telefonuppgifter.

Förslag som hotar den personliga integriteten kan ibland verka rimliga om man ser på dem var för sig, men tillsammans leder de till ett samhälle där människor utsätts för en orimlig grad av övervakning.

Möjligheterna för enskilda personer att säga nej till den spårning som förekommer på internet är starkt begränsade. De lagar som finns för att skydda den personliga integriteten på nätet behöver stärkas, på samma sätt som skedde när personuppgiftslagen och dataskyddsdirektivet stärkte skyddet för privatlivet under 1900-talet.

Några grundprinciper behöver respekteras. All kommunikation måste ha samma skydd, oavsett om den sker i digital eller fysisk form. Övervakning ska inte få rikta sig mot människor som inte är misstänkta för brott. Myndigheter och företag måste vara öppna med vilka data de samlar in och i vilket syfte.

Ett steg i rätt riktning togs i april i år när EU-parlamentet röstade för en ny förordning om dataskydd, något Miljöpartiet kämpat för länge. Den nya dataskyddsförordningen träder i kraft år 2018 och innehåller regler som förbättrar människors möjlighet att ha kontroll över sina personuppgifter i till exempel smarta telefoner, sociala medier och vid överföringar av data.

Det finns ingen naturlag som säger att företag och myndigheter ska få massövervaka människor bara för att det finns tekniska möjligheter att göra det. Massövervakning är ett politiskt val.

Låt den väntade EU-domen om det svenska datalagringsdirektivet bli en väckarklocka.

Det måste bli ett stopp på det ökande antalet lagar och regler som steg för steg leder till ett storebrorssamhälle.

Max Andersson 
Max Andersson (MP) är Europaparlamentariker och ledamot i Miljöpartiets styrelse.

31 maj 2016

Kritiken mot Privacy Shield växer

Europeiska datatillsynsmannen Giovanni Buttarelli gav i går sitt utlåtande om ”Privacy Shield”-avtalet. Han, likt många andra, är bekymrad över bristerna i det förslag till nytt avtal om överföring av persondata mellan EU och USA, som kommissionen har presenterat. Några av de saker som Buttarellis utlåtande pekar på är brister i skydd mot massövervakning och respekten mot dataskyddsrättigheter. Han menar att avtalet som det ser ut i dag inte är tillräckligt för att klara av en juridisk prövning inför en domstol. Jag håller helt med Buttarelli när han menar att vi måste få till en hållbar situation för transatlantiska dataflöden.

Några av de saker som Buttarelli tar upp i sitt utlåtande är hur insamlingen av personlig data med hänvisning till nationell säkerhet har blivit regel snarare än ett undantag. I Privacy Shield-avtalet får rättsväsendet och underrättelsetjänsten tillgång till att filtrera och analysera data som är insamlad i kommersiellt syfte. Data som är överförd från EU till USA löper alltså stor risk att bli föremål för övervakning av amerikanska myndigheter. Kommissionen borde vara tydlig på denna punkt. Insamling av stora mängder data ska inte vara tillåten utom under extraordinära omständigheter.

Vidare pekar även Buttarelli på att de principer som finns på plats i kommissionens utkast inte ger EU-medborgare tillräckliga rättigheter när det gäller att framföra klagomål kring användandet av persondata. Till exempel borde rollen för ombudspersonen som står omnämnd i avtalet ges en större självständighet och inte vara en del av samma institution som i dag har möjlighet att massövervaka medborgare.

Kommission borde ta tillfället i akt, nu när vi har en ny dataskyddsförordning på plats som ger tydliga direktiv och skyldigheter till dem som kontrollerar persondata, att faktiskt inrätta ett avtal som går i linje med de grundläggande rättigheterna vi har inom EU. Annars finns det en risk att vi får göra om allt detta igen när avtalet faller i en rättegång, och det har varken företag eller EU:s medborgare råd med.

Länk till datatillsynsmannens utlåtande.

30 maj 2016

"Frihandelsavtalets betydelse överdrivs"

Jag har en replik på Lars Adaktusson i Borås Tidning 22/5.

 * * *

Frihandelsavtalets betydelse överdrivs

I en ledarkrönika i BT 22/5 påstår Lars Adaktusson (KD) att TTIP-avtalet har enorm potential och skulle skapa både jobb och bättre välfärd. Tyvärr har Adaktusson inte bara fel om avtalets effekter utan verkar även helt ha missat de många risker som avtalet kan medföra för miljö och människor. Adaktusson hävdar att avtalet har enorm potential, och pekar bland annat på en studie från Kommerskollegium som säger att svensk export till USA ska öka med 17 procent. Vad betyder då detta för ekonomin i stort?

Jo, enligt samma studie handlar det om en tillväxt för Sverige år 2030 som motsvarar knappt åtta miljarder kronor. Det är inte ens hälften av vad Skatteverket betalade ut i Rot-avdrag år 2014. Inte heller finns det några trovärdiga belägg för att avtalet skulle skapa några jobb, tvärtom visar en ny studie från EU-parlamentets utredningsenhet att effekten på antalet jobb kan beräknas bli högst marginell.

I ett exempel om bilindustrin ser Adaktusson stora vinster. Nu handlar det dock inte i den här sektorn om direkt harmonisering (jämka så att man får samma tester/lagstiftning) utan ömsesidigt erkännande (godkänna varandras testmetoder för att en produkt är säker). Visst kan dubbeltestning te sig krångligt, men faktum är att det räddar liv. Enligt en omfattande trafiksäkerhetsstudie, där bland andra Chalmers deltagit, konstateras att det finns en riskskillnad gällande personskador mellan EU-testade bilar och amerikanska bilar. Det Europeiska transportsäkerhetsrådet (ETSC), som fungerar som rådgivare till EU-parlamentet och EU-kommissionen, menar att studien hissar en viktig varningsflagg och att TTIP-förhandlarna skulle riskera liv genom att ömsesidigt erkänna varandras fordonstester.

Visst finns det handelshinder och onödiga skillnader i standarder som hade kunnat åtgärdas via ett avtal. Men risken med TTIP är att även lagstiftning till skydd för miljö och människor behandlas som just ett hinder för handeln, snarare än som ett viktigt skydd för vår hälsa. Forskare, myndigheter och miljöorganisationer varnar för vilka effekter TTIP kan få på nuvarande lagstiftning och vår möjlighet att gå före med skarpa förslag för att stärka skyddet mot exempelvis farliga kemikalier i framtiden.

Det finns goda skäl att sansa debatten om TTIP:s förtjänster en aning och faktiskt ta de forskningsstudier som pekar på risker på allvar. Något annat vore direkt oansvarigt.

29 maj 2016

Platsannons: Politisk sekreterare för Max Andersson (MP) i EU-parlamentet

Nu söker vi en politisk sekreterare till EU-parlamentariker Max Anderssons (MP) kontor. Vi önskar en person som kan hjälpa till med att få genomslag för en grön EU-kritik som både visar på EU:s brister och lägger fram konstruktiva alternativ.

Den politiska sekreteraren bistår ledamoten med att utveckla politiska förslag, ta fram underlag, driva opinionsbildning och skriva debattartiklar. Tjänsten har två huvudområden: dels EU-kritiken, som är en av ledamotens fyra profilfrågor, och dels det politiska arbetet i det konstitutionella utskottet AFCO i EU-parlamentet.

Tjänsten kräver allmänpolitisk kunnighet och förmåga till politisk analys. Du ska vara en god skribent, och kunna arbeta självständigt och strukturera ditt arbete. Erfarenhet av politiska organisationer är en fördel. Arbetsplatsen är Bryssel, och ibland Strasbourg.

Som person önskar vi att du är effektiv, självgående och lyhörd. Du måste också vara beredd att periodvis arbeta i ett högt tempo. Arbetet är i nära samarbete med ett team på fyra personer. Stor vikt läggs vid personlig lämplighet. Vi ser gärna sökande med olika bakgrund, kön och ålder.

Våra arbetsspråk är svenska och engelska. Det är viktigt att du delar Miljöpartiets värderingar, men det finns inga krav på medlemskap eller tidigare engagemang i partiet.

Anställningsformen är 6 mån provanställning följt av tidsbestämd anställning till och med slutet av mandatperioden 2019. Tillträde efter överenskommelse.

Du ska ha minst en kandidatexamen eller 3 års arbetslivserfarenhet. 



Skicka med ett exempel på en politisk text som du har skrivit som en bilaga till din ansökan. 



Mejla din ansökan senast 29 maj kl 23:59 till ansok.max.andersson@gmail.com.

28 maj 2016

Klimatförhandlingarna i Bonn - från ambition till aktion?

I veckan avslutades klimatförhandlingarna i Bonn. Under två veckor har förhandlare från hela världen samlats i Bonn för den årliga mellansessionen under UNFCCC, i år med fokus på att försöka enas om hur världen ska gå vidare med implementering av Parisavtalet. Dessa mellansessioner är viktiga tillfällen för parterna att ses, och för-förhandla. Det finns mer tid att prata med varandra om olika positioner, och det är en bra tidpunkt att stämma av vad som behöver hända inför nästa COP.

Ambitionen är satt, nu är det dags för aktion och implementering. För det behövs alla aktörer, beslutsfattare lika mycket som civilsamhälle och privat sektor. De nya ordförandena för Ad-Hoc Working Group on the Paris Agreement är två kvinnor från länder som hittills inte imponerat i klimat-sammanhang, men som nu förhoppningsvis ökar sin ambitionsnivå – Nya Zeeland och Saudi Arabien.

Saudiarabien visade i Bonn upp en helt annan sida än i Paris, där de motsatte sig vare steg mot ett mer ambitiöst avtal. N
u har de istället engagerat sig i konstruktiva förhandlingar – ett viktigt steg framåt. Överlag så verkar parterna ha flyttat fram sina positioner, och samarbetsviljan är stor även om de gamla konfliktområdena finns kvar. Vem som ska ta ansvar, och hur mycket alla ska bidra är ständiga frågor i dessa sammanhang. Hänsyn ska tas till alla länders olika kapacitet och resurser, samtidigt som länder hittills är olika drabbade, och har olika historiskt ansvar för utsläppen. Det är komplicerat minst sagt.

Tydliga politiska riktlinjer är nödvändiga för att sätta rätt kurs för vårt klimat. I Paris var flyg- och sjötransportindustrin på plats och efterfrågade just detta, men utan resultat. Denna sektor har hamnat utanför avtalet, trots att den har en stor påverkan på hur avtalet kommer kunna implementeras då transport står för en så stor andel av världens utsläpp koldioxid. Tyvärr var dessa viktiga diskussioner inte heller en del av agendan i Bonn. Förhoppningsvis kommer vi kunna trycka på för att detta ska diskuteras på kommande klimatförhandlingar i Marrakesh. Allt annat är oansvarigt. Särskilt nu när vissa beräkningar ger oss fem år att bli koldioxidneutrala innan vi är beroende av negativa utsläpp, och då kommer att behöva ta bort koldioxid från atmosfären på konstgjord väg. Detta kräver teknik som inte finns idag. Vi måste ta allt större kliv framåt i våra ambitioner för att inte hamna i en så osäker position.

För att inte förlora ”Paris-andan”, så har länderna gått försiktigt framåt dessa veckor, och nästan undvikit de känsliga frågorna. Ingen vill trampa någon på tårna och riskera att omkullkasta avtalet. Förhandlingarna handlade istället främst om vad som händer om Parisavtalet ratificeras i förtid; om transparens mellan länderna; och om finansiering. Viktigt nu är att den Gröna klimatfonden, som Sverige bidragit med fyra miljarder kronor till, kickar igång. Finansieringen är inte tillräcklig än, men det finns pengar, och nu måste fonden börja dela ut bidrag till projekt. Vi måste börja gå från ambition till aktion.

I november återsamlas världens länder i Marrakesh för COP22. Under tiden ser jag fram emot att fortsätta vårt arbete i EU-parlamentet för att höja ambitionerna och möjliggöra en snabb ratificering och implementering av Parisavtalet.

26 maj 2016

EU-parlamentet röstade för bristfälligt dataskyddsavtal med USA

I torsdags gav EU-parlamentet sitt utlåtande om Privacy Shield, det avtal som EU-kommissionen vill ingå med USA gällande överföring av persondata över Atlanten. Trots att ledamöterna uttryckte en oro över brister i avtalstexten, röstade en majoritet för upplägget. Jag hade hoppats på starkare skydd för personlig integritet på nätet. 

Det är bara att beklaga att parlamentet antog en så svag text som inte garanterar att EU-medborgares personuppgifter skyddas när dessa överförs till USA. Vi gröna ville också se en tidsbegränsning av Privacy Shield för att kunna utvärdera regelverket efter några år och vid behov omförhandla. 

Privacy Shield är tänkt att ersätta de gamla Safe Harbor-reglerna som underkändes av EU-domstolen förra året. De gamla reglerna innebar att amerikanska företag kunde tvingas lämna ut känsliga personuppgifter till amerikanska myndigheter, mot användarnas vilja. 

Nu riskerar Privacy Shield att gå samma öde till mötes som de gamla Safe Harbor-reglerna. Vi har inte råd med ännu ett misslyckat avtal som hindrar ett säkert och fritt flöde över Atlanten. Vi behöver ett dataskyddsavtal som respekterar EU-medborgares rättigheter även när deras känsliga personuppgifter har flyttats till USA.

04 maj 2016

"Hur realistiskt är TTIP, Malmström?"

I måndags läckte viktiga delar av TTIP-förhandlingarna ut i offentligheten. Jag skriver om detta på Dagens Arena.

Hur realistiskt är TTIP, Malmström?

På måndagen läckte miljöorganisationen Greenpeace en mängd dokument inifrån de sekretesstyngda TTIP-förhandlingarna.

För första gången får vi nu en inblick i USA:s konkreta förslag i avtalet. Vi ser svart på vitt hur amerikanska förslag skulle underminera försiktighetsprincipen men också försämra förutsättningarna för att stärka lagar och regler till skydd för klimat, människor och miljö i framtiden.

Handelsavtalet TTIP har förhandlats mellan EU och USA sedan sommaren 2013, och parterna hoppas nu att förhandlingarna är på väg in i ett slutskede. Men det råder ingen tvekan om att EU och USA fortfarande står långt ifrån varandra på många områden. Läckan från Greenpeace innehåller, förutom en sammanfattning av det strategiska läget i förhandlingarna, konsoliderade texter. Dessa är ett utkast på hur det färdiga avtalet kan se ut men där förhandlingar kvarstår.

Vad som är tydligt i USA:s förslag är att företag ges närmast oändliga möjligheter att påverka och försena nya lagar och regler.

Europeiska myndigheter och lagstiftare måste vid framtagandet av ny lagstiftning och regler »förklara sig« och bevisa behovet av lagstiftningen i omfattande konsekvensanalyser inför företagen. De måste vidare ge företagen möjlighet att yttra sig, bemöta alla yttranden, ta emot förslag på lagar och regler från företag och USA som ska dras tillbaka eller ändras, svara på förslagen, bevisa att åtgärden är den minst handelsrestriktiva av befintliga alternativ.

Ja, det fortsätter. Det blir en fullständigt orimlig börda, inte minst administrativt.
Skulle en ny lag som främjar miljö och konsumenter på handelns bekostnad på något osannolikt sätt lyckats bli verklighet finns som en sista utväg möjligheten att stämma den lagstiftande staten på miljardbelopp via avtalets tvistlösningsmekanism.

Reaktionerna på läckan har föranlett hård kritik från fler håll än oss i Miljöpartiet. EDRi, en organisation som arbetar för medborgerliga rättigheter på internet, pekar ut delar av kapitlet om telekommunikation där USA:s förslag ger enskilda tillsynsmyndigheter möjlighet att helt strunta i EU:s lagstiftning.

Den välrenommerade amerikanska konsumentorganisationen Public Citizen menar att USA:s förslag i TTIP skulle exportera de sämsta inslagen av USA:s regulativa system och ge stora företag enorma möjligheter att blockera, underminera och på andra sätt hämma europeiska lagar och regler. Frankrikes handelsminister Matthias Fekl sa att som TTIP ser ut i dag skulle det vara ett dåligt avtal, och pekade på bristen av skydd för miljön och klimatet.

EU-kommissionär Cecilia Malmström har kallat debatten efter läckorna för »en storm i ett vattenglas« och pekat på att EU inte kommer gå med på ett innehåll som påverkar våra konsument- och miljöstandarder negativt.

Om Malmström menar allvar ligger EU och USA i nuläget så långt ifrån varandra i förhandlingarna att ett avtal där EU:s intressen tillvaratas inte bara är osannolikt, utan också direkt omöjligt.

Det är hög tid att fråga sig om TTIP verkligen kan bli ett avtal där skyddet för konsumenter och miljön sätts i första rummet, inte bara i dag utan också i framtiden. I nuläget tyder nämligen allt på motsatsen.

Max Andersson (MP), 
EU-parlamentariker

03 maj 2016

Rapport om klimatkommunikation

I höstas bad jag Stockholm Environment Institute att svara på frågan om vad forskningen säger om bästa sättet att övertyga människor i klimatfrågan. Jag har nämligen länge haft på känn att vi borde kunna göra detta bättre. Och jo, det stämmer! 

Idag presenterade jag SEIs rapport "Building bridges and changing minds: Insights from climate communication research and practice" på mötet med Gröna Gruppens klimatgrupp. Och om några veckor kommer också rapportens huvudförfattare Gregor Vulturius att berätta mer om rapporten i en workshop om klimatkommunikation på de europeiska grönas rådsmöte i i Utrecht.

Rapporten är kort, och helt klart läsvärd.


26 april 2016

"Luxleaks uppe i rätten - visselblåsare måste skyddas"

Jag skriver i ETC:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Luxleaks uppe i rätten - visselblåsare måste skyddas 

I dag inleds rättegången mot Antoine Deltour som avslöjade Luxleaks-skandalen för ett par år sedan. Om han döms är det hårt slag mot alla visselblåsare som avslöjar oegentligheter som allmänheten har rätt att känna till. Vi behöver stärka skyddet för visselblåsare i EU, skriver Max Andersson (MP), EU-parlamentariker.

Antoine Deltour står åtalad för bland annat brott mot företagshemligheter. Han riskerar ett fängelsestraff på upp till fem år och höga böter. Även journalisten Edouard Perrin som skrev om skattesmitningarna i Luxemburg står inför rätta, liksom ytterligare en person. Trots att visselblåsare läcker information för allmänhetens bästa finns det i dag inga tydliga ramar som skyddar visselblåsare i EU.

Tvärtom så röstade EU-parlamentet nyligen igenom ett nytt direktiv om skydd för företagshemligheter. Tyvärr ger direktivet företag överdrivna rättigheter att klassa något som en företagshemlighet, vilket innebär risker för visselblåsare och försvårar arbetet för undersökande journalister. Omröstningen skedde i kölvattnet av en annan skatteskandal, de så kallade Panamapappren, och var en besvikelse både för oss gröna i parlamentet och för Antoine Deltour och Edouard Perrin.

När kommissionen lanserade förslaget till direktiv var texten till och med sämre än den som slutligen röstades igenom av EU-parlamentet. I det rättsliga utskottet i parlamentet, som var ansvarigt för förhandlingarna med rådet och kommissionen, jobbade vi gröna med att stärka visselblåsare och journalisters ställning. Med stöd av journalister och mediebolag - också i Sverige - skrevs det in ett undantag för visselblåsare och journalister. Tyvärr är skyddet alldeles för svagt och innebär bland annat en omvänd bevisbörda vid rättsliga tvister. Dessutom kvarstår själva grundproblemet, nämligen den alldeles för breda definitionen av vad som ska räknas som företagshemligheter. Detta gör undantaget otillräckligt.

Antoine Deltour har starkt kritiserat direktivet om företagshemligheter och menar att de undantag i direktivet som är tänkta att skydda visselblåsare inte skulle hjälpa honom eller journalisten Edouard Perrin, eftersom de inte avslöjade något olagligt, endast något omoraliskt. Förra året belönades Antoine Deltour med EU-parlamentets europeiska medborgarpris för att ha slagit larm om oegentligheterna kring Luxleaks-härvan. Men i år vände EU-parlamentet honom och andra visselblåsare ryggen när det röstade ja till direktivet om företagshemligheter.

Den gröna gruppen i EU-parlamentet arbetade hårt för att omröstningen om direktivet skulle skjutas upp. Det hade varit naturligt att vänta med omröstningen om företagshemligheter tills kommissionen hunnit ta fram ett lagförslag om skydd för visselblåsare. Det är något som kommissionen har visat bristande intresse för att göra. Genom att skjuta upp omröstningen skulle vi haft en chans att pressa kommissionen att lägga fram ett förslag, men majoriteten av parlamentet ville annorlunda.

Nu tar vi i gröna gruppen istället nya tag. Vi har tagit fram ett eget förslag till EU-direktiv om skydd för visselblåsare som vi kommer att presentera i början av maj. Vi hoppas att det kan hjälpa kommissionen på traven med sitt förslag. Den här frågan är alldeles för viktig att dras i långbänk.
Max Andersson EU-parlamentariker (MP)

13 april 2016

"MP: Massövervakning stoppar inte terrorism"

Jag och Bodil Valero skriver på Dagens Arena 13 april 2016.


- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

MP: Massövervakning stoppar inte terrorism


I dag torsdag röstar EU-parlamentet om direktivet för insamlande av flygpassagerares personuppgifter, det så kallade Passenger Name Record-registret (PNR). Det omtvistade förslaget har redan röstats ned en gång i parlamentet, men efter den senaste tidens terrorattacker i Europa har en ny version skyndats fram till omröstning.

Redan i dag samlar flygbolagen in information om sina passagerare. Det inkluderar namn, nationalitet och passnummer och kan användas av polis för att söka efter efterlysta brottslingar. PNR å andra sidan, innehåller betydligt känsligare information – där en individs religion, sociala status och sexuella läggning kan avslöjas.

Det handlar i klartext om godtycklig massövervakning av vanliga människor som inte är misstänkta för något brott. Terrorister som vill undvika systemet kan exempelvis enkelt ta tåget.

PNR är varken ett effektivt eller proportionerligt sätt att bekämpa terrorism. En utvärdering av den amerikanska underrättelsetjänsten NSA:s massövervakning visade att den inte lett till att en enda terrorist fällts i domstol, medan traditionellt polisarbete däremot lyckats stoppa flera terrorattacker.

Efter fruktansvärda terrordåd höjs ofta röster om massövervakning eller stängda gränser. Den psykologiska reaktionen att ropa efter snabba och hårda tag är förståelig. Men i 15 år har den strategin redan prövats och misslyckats. »Kriget mot terrorismen« har inte skapat mer säkerhet utan tvärtom förvärrat problemet.

Månaderna efter terrordåden i Madrid 2004 och i London 2005 införde EU snabbt massövervakning av tele- och datatrafik genom det så kallade datalagringsdirektivet. Några år senare förklarade EU-domstolen massövervakningen olaglig, eftersom den bryter mot mänskliga rättigheter och äventyrar den personliga integriteten. Det finns goda skäl att tro att även PNR kommer att fällas i domstol på liknande grunder.

PNR uppskattas enligt kommissionens konsekvensanalys kosta medlemsländerna knappt 650 miljoner euro att införa och hålla igång de första 5 åren. Vi menar att de pengarna kan användas effektivare, till exempel i traditionellt polisarbete, gemensamma utredningsgrupper och starkare samordning av de europeiska polis- och underrättelsetjänsterna.

I de senaste terrorattackerna var terroristerna redan kända av polis och underrättelsetjänst. Vad som behövs är inte mer insamlade uppgifter, utan bättre utbyte mellan medlemsländerna av den information som redan finns. Men terrorismen kan inte bemötas enbart med polisiära åtgärder. Framförallt krävs ett långsiktigt och förebyggande arbete på hemmaplan.

De flesta av gärningsmännen i Paris och Bryssel växte upp i Europa och var europeiska medborgare. Vi måste arbeta hårt för att motverka grundorsakerna till radikalisering. Det handlar om att bryta segregeringen i våra städer, samt att motarbeta och erbjuda alternativ till de hatiska ideologier som våldsverkarna förespråkar.

Miljöpartiet och den rödgröna regeringen prioriterar det förebyggande arbetet mot radikalisering högt, bland annat via den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism och stöd till kommuners handlingsplaner. Vi ökar investeringarna för nya bostäder och skola, vilket minskar risken för utanförskap och marginalisering. I ett samhälle som håller ihop får extremismen svårare att slå rot.

Ett av målen med attacker som de i Bryssel och Paris är att skapa splittring, hat och polarisering i vårt samhälle. Att inskränka våra friheter. Det får vi inte låta ske.

När vårt öppna och demokratiska samhälle attackeras är det just öppenheten och demokratin vi måste stå fast vid.

Max Andersson (MP), Europaparlamentariker
Bodil Valero (MP), Europaparlamentariker

11 april 2016

”EU banar väg för fler företagshemligheter”

Jag skriver på SVT Opinion 11 april 2016.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

”EU banar väg för fler företagshemligheter”

”Direktivet om skydd för företagshemligheter ger företag överdrivna rättigheter att kalla något en företagshemlighet och kan därmed begränsa insynen i företagen. Definitionen av företagshemligheter måste bli tydligare och skyddet för visselblåsare måste bli bättre”, skriver Max Andersson (MP).

Nu i veckan röstar EU-parlamentet om ett nytt direktiv om skydd för företagshemligheter.
Lagförslaget har fått utstå massiv kritik av flera organisationer i Sverige eftersom det kan leda till ökat hemlighetsmakeri och begränsa allmänhetens rätt till information.

Hittills är det endast vi gröna i EU-parlamentet som uttryckligen har motsatt oss lagförslaget. Vi hoppas att även övriga partier ställer sig på öppenheten och transparensens sida.

Direktivet kommer att innebära att vi för första gången får en lagstiftning kring skydd för företagshemligheter på EU-nivå. Tanken är att det ska få företag att vilja investera mer inom EU.

Men direktivet ger företag överdrivna rättigheter att kalla något en företagshemlighet och kan därmed begränsa insynen i företagen.

En av de organisationer som har flaggat för problem med denna kontroversiella lag är den svenska intresseorganisationen Utgivarna, som består av flera medieföretag. De var rädda att lagen om skydd för företagshemligheter skulle hindra journalister från att utföra grävande journalistik.

Efter mycket påtryckningar, bland annat från de gröna i EU-parlamentet, förhandlades det fram en ny text som ger medier vissa undantag, men förslaget innehåller fortfarande många dåliga delar.
Vi tycker att förslaget fortfarande innebär stora risker för medborgarnas rätt till information och granskning. EU ska inte möjliggöra för företag att undgå granskning.

Om vi ska ha en likriktad lag på EU-nivå kring skydd för företagshemligheter måste bland annat följande punkter förbättras:
  • Definitionen av företagshemligheter måste bli tydligare. Det nuvarande lagförslaget ger företagen överdrivna rättigheter att definiera något som en företagshemlighet. Det kan leda till att företag kan hävda att all intern kommunikation inom företaget är företagshemligheter och därmed blir insynen i företaget minimal. Det skapar även en juridisk osäkerhet kring tolkningen av företagshemligheter, vilket kan innebära att en rättstvist mellan en journalist och ett företag inte alls tar medborgarnas intressen i beaktande, utan snarare gynnar företagens ekonomiska intressen.
  • Skyddet för visselblåsare måste bli bättre. Det nuvarande lagförslaget innehåller ett undantag för visselblåsare som läcker dokument för allmänhetens bästa, men skyddet är inte heltäckande och gäller endast efter att en rättstvist har inletts. Den enskilda visselblåsaren måste också själv ta fram bevis som styrker att dokumenten har läckts för allmänhetens bästa. Just nu står exempelvis visselblåsaren som läckte LuxLeaks-dokumenten inför rätta, för att hans avslöjande om massivt skattefusk i Luxemburg ska ha röjt företagshemligheter. Vi behöver starkare skydd för visselblåsare på EU-nivå.
  • Arbetstagare måste ha rätt att byta arbete. Arbetstagares rättigheter är också hotade då erfarenheter och kompetenser man lärt sig inom ett företag kan klassas som företagshemligheter. Detta skulle kunna sätta arbetare i en knepig juridisk sits om de vill byta arbetsgivare. Vi vill se en skrivning i det nya direktivet som stärker rätten för arbetstagare att byta jobb.
I ett öppet och demokratiskt samhälle är det oerhört viktigt att journalister har möjligheten att granska oegentligheter och att arbetstagare som upptäcker missförhållanden på sina arbetsplatser vågar och kan säga ifrån. Vi får inte låta företagens ekonomiska intressen hindra yttrandefriheten.

Den här veckan kommer lagförslaget om företagshemligheter upp till omröstning i EU-parlamentet.

Vi gröna kommer att rösta nej till förslaget som det ser ut i dag och hoppas att även övriga partier väljer samma väg. Vi kan göra lagtexten bättre så att den gynnar både företagen och allmänheten.

EU-parlamentariker 

22 mars 2016

"Privacy Shield garanterar inte vår säkerhet på internet"

Jag skriver i Etc om "Privacy Shield".

 * * *

"Privacy Shield" garanterar inte vår säkerhet på internet

I höstas ogiltigförklarade EU-domstolen Safe Harbor-reglerna för överföring av personuppgifter mellan EU och USA. Trots domen före­slog EU-kommissionen nyligen liknande regler igen, nu under namnet Privacy Shield. Men de nya reglerna löser inte problemen med att säkra den personliga integriteten för EU:s medborgare.

EU:s dataskyddslagar kräver att det finns ett beslut från kommissionen som godkänner att ett företag får föra ut personuppgifter utanför EU. I höstas underkände EU-domstolen de gamla Safe Harbor-reglerna. Viktiga skäl var att USA ägnar sig åt massövervakning och att företag kan tvingas lämna ut personuppgifter till amerikanska myndigheter. De nya Privacy Shield-reglerna löser inte det här problemet, vilket innebär att EU-domstolen när som helst kan upphäva även de nya reglerna. Detta leder till otrygghet, och är ingen hållbar situation för internetföretagen.

Det är djupt beklagligt att kommissionens nya förslag misslyckats med att rätta till de centrala problemen som EU-domstolen pekade på i Safe Harbor-domen.

Det behövs en långsiktig överenskommelse med USA som löser problemen och garanterar medborgarnas rätt till personlig integritet. Det innebär framförallt:

1. Vi har rätt att veta om vi är övervakade. USA måste ändra sina övervakningslagar och göra något åt sin bristande integritetslagstiftning. I dag har både amerikanska staten och företag för stora befogenheter att göra vad de vill med utländska medborgares personuppgifter.

2. Ge EU-medborgare tillbaka sina rättigheter. Om våra personuppgifter används på ett felaktigt sätt, till exempel genom marknadsföring eller övervakning, så ska vi ha möjlighet att ställa dessa aktörer inför rätta. EU:s medborgare måste ha möjligheten att använda sig av det amerikanska rättssystemet när deras personuppgifter har använts på ett felaktigt sätt. I dag är den möjligheten alldeles för svag.

3. Mer transparens i de amerikanska myndigheterna. USA måste inrätta en oberoende myndighet som ser till att systemet inte utnyttjas. En central del i det nya Privacy Shield-förslaget är den nyinrättade amerikanska ombudsmannen. Hit ska privatpersoner från EU kunna vända sig med klagomål om de misstänker att deras personuppgifter har använts på ett felaktigt sätt. Dock står det i förslaget att ombudsmannen varken kommer att bekräfta eller förneka ifall individer har varit mål för övervakning, och det måste ändras.

Lyckas inte kommissionen få till en bra överenskommelse riskerar detta att hindra utvecklingen av internet. Det är viktigt med ett fritt flöde av information, men det är även viktigt med personlig integritet och att medborgarna skyddas mot massövervakning. Kommissionen verkar inte förstå betydelsen av ett säkert och fungerade internet. EU, och framförallt Sverige, behöver kunna lita på att flödet av data fungerar. En överenskommelse är en viktig pusselbit i ett digitaliserat samhälle.

Så länge USA inte kan säkra skyddet för personuppgifter är det svårt att garantera att datatrafiken över Atlanten kan ske smärtfritt. Kommissionen måste tala allvar med USA och gå tillbaka till ritbordet. EU:s nya dataskyddsförordning träder i kraft om två år, innan dess måste Privacy Shield ersättas med något som fungerar och som respekterar medborgarnas grundläggande rättigheter.

Max Andersson
EU-parlamentariker (MP)

21 mars 2016

"Fel att belöna brott mot mänskliga rättigheter"

Jag svarar Christofer Fjellner (M) i Gotlands Allehanda 21 mars 2016 (ingen länk).

 * * *

Fel att belöna brott mot mänskliga rättigheter

I en insändare den 14/3 ondgör sig Christofer Fjellner (M) över att Miljöpartiet i EU-parlamentet har röstat för att inte ge Kirgizistan handelslättnader inom ramen för handelspreferenssystemet GSP+. Fjellner är djupt oärlig när han framställer handelspolitik som ett binärt val. För eller mot? Ja eller nej? Handel eller inte? Det är inte så konflikterna ser ut.

Vi är positiva till att i framtiden lägga till Kirgizistan i förteckningen över förmånsländer inom GSP+ med de tullförmåner detta innebär, men vi anser att EU borde ha väntat med beslutet. Kirgizistan är, som Fjellner mycket riktigt påpekar, inte Norge. 

Det kirgiziska parlamentet väntas inom kort anta ett lagförslag mot homosexuell propaganda som strider mot internationell lag om mänskliga rättigheter. Dessutom riktar FN och ett flertal internationella organisationer skarp kritik mot Kirgizistan för att landet inte tillämpar antagna konventioner och för att det uppvisar brister bland annat vad gäller barns rättigheter, användandet av tortyr och behandling av människorättsförsvarare. 

Att i det läget ”belöna” brott mot mänskliga rättigheter känns högst tveksamt, inte minst med tanke på att EU-kommissionen sällan bedömer brott mot mänskliga rättigheter som en anledning att införa sanktioner och EU-parlamentet inte har någon beslutsrätt i frågan. Det skulle alltså vara osannolikt att Kirgizistans förmåner via GSP+ skulle försvinna om det kontroversiella lagförslaget riktat mot homosexuella skulle gå igenom.

Vi har vid upprepade tillfällen gjort tydligt varför vi har röstat som vi gjort i fråga om andra avtal, och de är av liknande skäl som i fallet med Kirgizistan. I fallet med Burma handlade det återigen om problem med brott mot de mänskliga rättigheterna. Vår gröna partigrupp lade fram ändringsförslag om att införa en övergångsperiod på 18 månader för att stödja och övervaka de framsteg som görs av myndigheterna vad gäller mänskliga rättigheter. Dessa ändringsförslag föll – främst på grund av motstånd från EPP-gruppen som Fjellner tillhör – och då valde den gröna gruppen i slutomröstningen att rösta nej till att ge Burma handelsförmåner. I fallet med Pakistan handlade det om hur ärendet beslutades, där tio olika länder (däribland Burma) hade buntats ihop i samma omröstning och därav slagit hål på den rätt till granskning EU-parlamentet har rätt till via Lissabonfördraget.

Till skillnad från Fjellner röstar inte Miljöpartiet reflexmässigt ja till alla förslag som innehåller ordet handel, utan vi grundar vårt ställningstagande på faktiska förhållanden. Vi kämpar för en världshandel som är fri och rättvis. Frihandel måste rimligen vara ett medel för att uppnå något, inte ett självändamål.

Max Andersson
EU-parlamentariker (MP)

11 mars 2016

"EU måste växla in på nytt spår"

Jag skriver i GP  11 Mars 2016.


- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

EU måste växla in på nytt spår

Att EU behöver reformeras är uppenbart. Det gäller oavsett om Storbritannien väljer att kliva ur eller stanna kvar i unionen. Det demokratiska underskottet och det bristande folkliga stödet är nu så stort att grundläggande frågor om EU-samarbetets olika delar inte längre kan ignoreras, skriver Max Andersson (MP).   

Den 23 juni kommer Storbritannien att hålla en folkomröstning om att lämna EU. Det finns i dag ett berättigat missnöje med hur EU fungerar – en dysfunktionell valutaunion som förvärrat den ekonomiska krisen, en omfattande lobbyism som ger storföretagen otillbörligt inflytande och svårigheter för politiker att ändra felaktiga beslut är bara några exempel. Den uppgörelse som David Cameron förhandlat fram för att reformera EU löser inte grundproblemen. Vi behöver en verklig debatt om vad EU ska göra och inte göra. Ett steg mot ett mindre klåfingrigt och byråkratiskt, men mer demokratiskt EU.

Bra ifrågasätta centralisering
I Camerons uppgörelse har EU:s regeringschefer lovat att Storbritannien ska undantas från skrivningen i EU-fördraget om att ingå i en ”ever closer union”, det vill säga en allt vidare politisk integration av EU. Det är bra att centraliseringen i EU ifrågasätts och inte automatiskt gäller för alla medlemsländer.

Uppgörelsen innehåller också steg för att stärka de nationella parlamenten genom att de ges rätt att blockera EU-lagar genom så kallade röda kort. Det innebär att om en mycket hög andel, minst 15 av de 28 nationella parlamenten, invänder mot ett förslag från EU-kommissionen måste förslaget skrotas eller så måste kommissionen göra en förändring som godkänns av parlamenten.

Det är viktigt att involvera de nationella parlamenten i EU:s lagstiftningsprocess, men detta är långt ifrån tillräckligt. I dag finns redan en liknande möjlighet i och med det gula kortet, där en tredjedel av de nationella parlamenten kan gå ihop och signalera när EU gått över sina befogenheter. Till skillnad från det gula kortet kommer det röda kortet vara bindande för kommissionen. Men det gula kortet har visat sig tandlöst och har hittills bara använts två gånger.

Många har i debatten utryckt en rädsla för att ett brittiskt utträde ska leda till en splittring inom EU. Men ett EU som koncentrerar sig på det som verkligen behöver vara gemensamt såsom gränsöverskridande miljöproblem, handel och migration och som samtidigt lämnar fler frågor åt medlemsländerna att avgöra självständigt, låter snarare som något att sträva efter än att frukta. Det skulle kunna bli ett EU med större frihet och fler möjligheter, där skillnaderna mellan medlemsländerna förblir en styrka snarare än ett hinder.

En del av kritiken mot EU har präglats av nationalism och främlingsfientlighet. Det är en form av EU-kritik som vi tar starkt avstånd från. Vår kritik handlar om ett EU som går storföretagens intressen snarare än medborgarnas, där bristen på demokrati och folkligt inflytande är alltför stor. I dag bestämmer EU över många områden som unionen inte borde hantera, som skulle hanteras bättre regionalt, nationellt eller lokalt. Nederländernas regering har redan tagit fram en lista på 49 frågor som man i dag vill återföra från EU. Det är något som även Sveriges regering bör se över.

Står nära Storbritannien
Det är rimligt att Sverige begär ett formellt undantag från EMU och att alla EU-länder ska ha rätt att välja att inte vara med i valutaunionen. De nationella parlamentens rätt måste också utökas, till exempel genom att stärka de gula och röda korten. En annan viktig reform för att stärka demokratin är att ge det folkvalda EU-parlamentet rätt att föreslå nya lagar och göra ändringar i de befintliga, något som enbart är möjligt för EU-kommissionen i dag.

I flera avseenden står Sverige och Storbritannien nära varandra, som icke-euroländer men också i viljan att minska både jordbrukssubventionerna och byråkratin inom EU. Den 23 juni får vi veta hur det går i folkomröstningen. Om Storbritannien lämnar så riskerar EU att drabbas av allvarliga politiska kriser. Om Storbritannien väljer att stanna kvar så kvarstår fortfarande grundproblemen med ett stort demokratiskt underskott och bristande folkligt stöd. I det konstitutionella utskottet i EU-parlamentet ska vi under året se över förändringar i EU-fördragen. Att EU behöver reformeras är uppenbart. Det har sällan funnits ett bättre tillfälle för detta än nu.

Max Andersson (MP)
EU-parlamentariker

\\mepbrusfsd1\WKRedirXP$\maandersson-o\Desktop\lobbycal2press\calendarPageStandalone.html